Sweetwater

När vi lämnade Amarillo i förmiddags var Sweetwater målet för dagen på vår väg till Austin. Vi rullar in i Sweetwater i lagom tid när solen börjar gå ner och vi har Googlat fram ett motell i förväg så vi vet vart vi ska. Motellet var billigt. Riktigt billigt, så vi ber att få kika på rummet innan vi bestämmer oss. När vi var i Santa Monica bodde vi på ett sunkigt motell, där enligt uppgift bara "junkies and crazy people" bodde. Jag kan nu säga att det motellet var spatiöst i jämförelse med The Longhorn Motel i Sweetwater, Texas.

Jag lovar, om CSI hade gått in i det rummet och börjat lysa med sina UV-lampor hade de förmodligen hittat spår, fläckar och stänk från 1955 och framåt. I DNA-analysen hade man förmodligen kunnat lösa många av de brott som begåtts i West Texas... Med pekfingret och tummen lyfter vi försiktigt på täcket och noterar att sängkläderna förmodligen inte bytats sen George W Bush styrde landet. Rummet var så jävla taskigt så jag vågade inte ta fram kameran av rädsla för att minneskortet skulle raderas. Vi tackade vänligt nej till rummen och drog från Sweetwater fortare än fort.

Vilseledande namn dessutom. Det fanns ingenting med den sorgliga staden som var sweet. Kanske det är ett sätt att dra folk till staden? Ungefär som någon gjorde med Grönland en gång i tiden. Nästa gång vi ska stanna i en mindre stad ska vi leta efter ortsnamn som Shitty City, Rottentown eller Dirtville.